Tystheten

Sitter i mitt egna sällskap och tänker just på tystheten. Den är väldigt vacker och sällan tom på ord, utan fylls ständigt av sina egna ljud av tankar. Det är med tystheten som med ett gråsprängt hårstrå som glänser vitt i vissa vinklar, men som ibland blir genomskinligt och bleknar bort, för att istället ersättas med sin illusion. En illusion som existerar om man tar på den.

                                           - det går att sätta fingret på tystheten, bara man lyssnar riktigt noga.