En solig morgon

Jag vaknar upp av ingenting, mycket tidigare än jag egentligen behöver göra. Ligger och tänker på ingenting i några minuter, det går kanske en kvart, samtidigt som regnet snällt smattrar mot fönstret. Sedan kliver jag upp och öppnar min balkongdörr, frisk luft och regndroppar strilar snabbt in genom dörrglipan likt ett fiskstim som väntat på att få bli insläppt. Jag står kvar vid fönstret och tittar ut mot timida fasader och mot en intetsägande himmel, och funderar på om regnet möjligen gör mig nedstämd - nej, jag blir inte nedstämd av regnet. Jag infinner mig i regnet så som man infinner sig i att en vecka består av sju dagar, varav fem av dem är vardagar. Men hade det istället varit sol ute hade jag nog tänkt att en vecka består av sju dagar, varav endast två av dem är helgdagar. Jag känner ett rättvist lugn.

Därefter kryper jag tillbaka ner i sängen och slår upp en bok. Det går några sidor sedan faller en kisande sömn över mig och jag blundar vagt till. Drömmer lätt i några minuter, så lätt att det kanske räknas som fantasi. Klockan har hunnit bli nio när jag öppnar ögonen på nytt. Ute fortsätter regnet att smattra som passande bakgrundsmusik till en brittisk tv-dokumentär om fåren och deras betydelse för den vinstgivande tweed-exporten i ett litet samhälle någonstans i nordvästra Europa.

Jag reser mig upp ur sängen, går in till köket och mäter upp vatten i en kanna, skopar ner kaffepulver i ett filter och slår på kaffebryggaren, som gurglar till svar innan nybryggt kaffe börjar sila ner i kannan. Sedan sätter jag mig tillrätta i sängen och sipprar först en tankfull stund på kaffet, innan jag slår upp boken och fortsätter där jag slutade.