7 september 2011

Utsmetat clownsmink och visdom i busskuren

Detta är den typen av kväll då jag känner mig något utspridd. Ja, utspridd. Inte tankspridd. Det är många tankar som far runt i huvudet, jag tror det kallas för stress. Ibland händer det att jag fångar en tanke och dribblar runt med den, gör några enkla trix och sparkar sedan praktfullt iväg den mot tomma intet, där den försvinner bort i en följsam båge och blir till en fjuttig liten knappnål i skyn. Därefter ler jag stort och sträcker mig bestämt efter nästa tanke som direkt springer iväg och gömmer sig bakom ett hörn.

Ibland händer det att flera tankar ramlar över mig på en och samma gång och då går det så pass snabbt att jag inte alls hinner fånga någon av dem - jag är väl ingen jonglör heller. Så då brukar det hela istället sluta med att jag sitter på golvet som en uppgiven clown i utsmetat smink, med alla bollar omkring mig, och ser ut som en vuxen bebis i sparkdräkt.

På tal om vuxna och bebisar, eller rättare sagt på tal om ålder överlag: idag kom det fram en gammal man när jag satt och väntade på bussen i busskuren. Han började först med att försiktigt ragla fram till mig då jag gav plats åt honom på bänken. Men han satte sig aldrig ner, utan tackade för sig och fortsatte sedan med att berätta hur mycket det känns i kroppen när man börjar blir gammal. Att han redan vid femtio års ålder kunde känna av hur det började ta emot i kroppen när han rörde på sig - det var en dag när han skulle cykla till jobbet, som kroppen inte längre var densamma. Han minns den gången så väl. Jag svarade honom att sånt där känner man väl av i ännu tidigare ålder än vid femtio? Jovisst är det så, åldras börjar man göra redan när man är man tjugo år, sa mannen och blinkade mot mig. Jag skrattade till och mannen fortsatte, Visste du att intellektet är färdigutvecklat redan vid sexton års ålder. Och vad som sedan händer är att erfarenheten istället är vad som fortsätter att utveckla oss, snarare än intellektet. Jag nickade ivrigt och försökte möta hans intressanta ord genom att säga något i stil med, Med andra ord skapar erfarenheten fler aspekter åt intellektet.

Men mer hann jag inte då mannen plötsligt utropade, Bussen, nu kommer min buss! Adjö.
Och han var med ens borta.

4 kommentarer:

  1. kanske inte hör hit, men jag tror jag känner mannen... du får berätta vilken hållplats det var sen =p

    SvaraRadera
  2. jorå allt hör hit - ja låt oss begrunda plats :)

    SvaraRadera
  3. Bra beskrivning av stress, så kan det verkligen kännas ibland. Kul att en sällsynt gång prata med någon på busshållplatsen, det händer så sällan om det inte är "Har du en cigarett?".

    Kram

    SvaraRadera
  4. Javisst är det så, busskuren brukar i vanliga fall inte direkt bidra med den typen av explicita samtal.

    SvaraRadera