Jag kan ju mitt pokerfejs, fåja vame då?

Noterar att för andra onsdagen i rad har min granne satt upp ett spelkort på sin dörr, vilket torde fungera som ett signum för besökarna som kommer dit för att gissningsvis spela poker.

Jag vill också ha pokerkväll.

Rättare sagt, jag vill också kunna spela poker. Jag vill vara en i Gänget kring det runda bordet, under kufisk belysning, med en giftrökig whiskey på min vänstra sida och så en blaffigt korvig cigarr över askkoppen på min högra. Jag bär en snuskigt tung klackring på mitt lillfinger och jag har lyckats få stege på hand - det påverkar mina endorfiner så till den grad att korten vill brisera i mina händer, som i en ytterst liten nanosekund råkar darra till! Mest för spännings skull. Men någon bland mina motståndare hinner kvickt reagera på min mikrospasm, som av rörelsen får det att skära i luften likt ett barnsligt eko i den för övrigt maffiasvarta stämning som råder runt bordet.

Jag kommer av mig, men bara för någon sekund. Snabbt, för att hinna släta över mitt misstag spelar jag istället med, som en erfaren gambler, ler illmarigt brett och mina guldtänder glimmar skenheligt mot mina motståndare som med ens blir osäkra, till och med på sin egen existens. Så pass att de upplever en utanförkänsla där de plötsligt står och betraktar sig själva på avstånd i ett mörkt hörn en bit från bordet. Och som tur är bär jag även helsvarta brillor som döljer mina avslöjande stora pupiller.

Jag är räddad, för den här gången.

Nonchalant skjuter jag sedan fram vulgärt stora högar med marker på bordet. Jag gör det som om det vore ett paket tuggummi som man i förbifarten slänger ner på rullbandet vid kassan till matbutiken. Samtidigt som jag gör det noterar jag hur halspulsådern hos personen framför mig jämrar sig när han ska bestämma sig för om han ska syna mig eller inte. Min blick zoomar in i närbild: jag studerar halspulsådern med samma intresse som en biolog studerar fältforskning över ett fridlyst naturreservat med ädellövskog - jag hänger mig spelet  t o t a l t.

Man tänker, att det borde väl gå hem hos grannen min.