Den här omtalade rysskylan, jag sitter och väntar på den. Kanske har den redan kommit, men jag vet inte eftersom det är svårt att avgöra hur rysskylan ser ut jämfört med kyla överlag. Eftersom det även finns en ryssvärme tänker jag att det är just ryssen som är boven i dramat - ryssen är alltså inget slags klimat, utan en person från Ryssland som kommer med antingen varmt eller kallt väder:
Framför mig ser jag taket till en skyskrapa där en jättefluga till helikopter plötsligt dyker upp från ingenstans. Hattar och näsdukar och tupéer flyger iväg av vinden från propellerna. I helikoptern sitter en myrskock med svartklädda maffiapoliser, och utan omsvep landar helikoptern strax på hustaket och folk flyr och CIA-agenter med lackande pannsvett sväljer hårt framför bevakningen vid tv-monitorerna, samtidigt som de lösgör sina slipsar från halsarna och greppar tag i sina walkie talkies som gång på gång ramlar ur deras skrajsna händer.
Så snart helikoptern har landat på taket infinner sig en omänsklig tystnad, ljudet från helikopterns propeller dimmas ner i bakgrunden och ur helikoptern kliver självaste ryssen ut. Hans kroppstyp är bastant, så pass att hans kostym hotar att sprängas sönder kring hans rundlagda mage. Hans käkparti liknar käkpartiet hos en bulldog, med lager-på-lager-skinn i stora påsar. Han har även plufsigt stora påsar under ögonen och hans ögonbryn liknas vid grova trädgrenar som trycker ner hans blodsprängda ögon. Porerna på hans näsa är så pass stora att man skulle kunna använda dem till att lägga kol i och grilla korv på. Och på tal om korv så sitter det en klackring med en fet rubin på hans korviga lillfinger.
Ryssen tar ett steg fram. Människohopen som har samlats på plats för att skåda klimatspektaklet tar snabbt ett steg bakåt. Ryssen andas tungt, vodkadoften sipprar ut från hans mun och fräter sönder en liten pojkes nallebjörn, och en kvinnas bukett med rosor hinner vissna så snabbt att bladen direkt ruttnar och smulas sönder till aska. I ryssens väldiga famn ligger en hopvikt liten filt av röd sammet med guldiga tofsar i kanterna. I filten ligger självaste kylan.
Verkligen en målande bild, kommer nog alltid se det framför mig när jag hör ordet rysskylan framöver... :)
SvaraRaderaTack för kommentaren om min text, tack vare din och andra snälla och uppmuntrande kommentarer tog jag mig i kragen och lämnade in även sista uppgiften - var faktiskt nära att ge upp, hade varken tid eller inspiration förra veckan, men till slut gick det! Har mest inspiration till scrapbooking, som du förstår av gårdagens inlägg... :)
Kram!
Trevligt att kunna ge fenomenet ett ansikte:)
SvaraRaderaDet glädjer mig att höra att du fick inspiration till att slutföra sista uppgiften, speciellt då du har talang som bör utnyttjas! Hehe förstår din scrapbooking-eufori. Kreativitet överlag känns i och för sig lite som att antingen gör man bara det ena åt gången ex måla, eller det andra som att skriva. Eller så slänger man spaden tar fram grävskopan och skapar allt på en och samma gång:) krams!