Möte med Woody Allen, Scott Fitzgerald, Hemingway och Dalí i Midsommarkransen

Det här är Midsommarkransen. I det här området bodde jag under en väldigt liten period i en väldigt liten etta på 10 kvm. Man sade att det var Sveriges minsta lägenhet som till och med hade en toalett och ett kök med diskbänk och kylskåp. Men ville man duscha fick man alltnog springa ner till källaren och hälsa på spindlar och flyttkartonger som omgav den lilla duschkabinen. Det enda fönstret som fanns i lägenheten upptog hela den ena väggen, och man fick dessutom lov att gå in sidledes genom ytterdörren, då garderoben upptog halva dörrytan.

Vägg i vägg med lägenheten låg ett obemannat solarium som jag för jämnan besökte. En vacker dag frågade ägaren till solariet om jag kunde tänka mig städa där under kvällar och helger. Jag tackade men sa att jag tyvärr inte kunde anta jobberbjudandet.

Jag saknar lägenheten väldigt mycket, den var speciell. Jag saknar Midsommarkransen, det är ett mysigt område. Bohemiskt sådär.

Men den här gången passerade jag inte Midsommarkransen för att bo där. Utan för att fika.

Tillsammans med Sophie som visade upp sin fashionabla mössa som hon själv har stickat.
Vi pratade om lite av varje, och om bloggar. Jag frågade Sophie om bloggtips varpå hon svarade
att hon mest läser bloggar som handlar om stickning.

Det här är Hello Karin, min skolkamrat som också ville fika, och som driver en blogg med
samma namn.

På fiket serverades ekokakor och cd-skivor med syrsor.

Förutom att fika såg vi även på filmen Midnight in Paris, på biografen Tellus.

Filmen var wäldigt Woody Allen. Till alla er som gillar kombinationen: Paris, tillskruvad handling
och ett överflöd av konstnärsreferenser - se den!

Så småningom tog filmen slut och när jag gick ut från Tellus kände jag mig som filmens
huvudperson Gil, när han klev ur en tidsepok och landade tillbaka in i 2000-talet.