Ögats läppar sluter sig

Som jag tidigare nämnde återvände jag inte helt tomhänt från Göteborg. Den här boken - en diktsamling hittade jag på ett antikvariat i stadsdelen Haga och blev ögonblickligen väldigt förtjust. Dels på grund av den fina färgen och formatet, samt på grund av titeln och bokens tema som är surrealism i svensk poesi.

Även om man på ett ungefär vet vad surrealism är kan det kanske vara klurigt att sätta fingret på vad det exakt är. Jag tror att man ofta förknippar surrealism med Salvador Dalí och hans tavlor som bland annat föreställer 'smältande' klockor som hänger på träd, och skepp med enorma fjärilar till segel.

Det är nog omöjligt att sätta etikett på surrealismen. Men ett riktmärke som jag följer är att surrealismen är beroende av sin samtid och dess normer, där olika föremål inom konsten uttrycks i ett slags hybrid mellan två olika världar. Som exempelvis mellan dröm och verklighet. Detta säger i och för sig inget om något, så därför tänkte jag visa två dikter ur boken.

Diktsamlingen är indelad i fyra kapitel efter olika tidsperioder och poeter.

Det här är en vacker liten dikt av poeten Gunnar Ekelöf. Det surrealistiska draget i den här
dikten skulle jag kortfattat tro är den kosmiska beskrivningen av kvinnans drag som liknas vid
en fjäril.

En annan dikt som skrevs cirka tio år senare av poeten Erik Lindegren, betraktas idag som
surrealistisk för sin tid. Här skulle det kunna vara samspelet mellan form och innehåll som blir
det surrealistiska. Diktens yttre form är en våg och diktens innehåll handlar om stranden som
liknas vid vågor. Även strandens miljö och vågornas rörelse smälter samman i diktens innehåll.

Dikterna når ända fram till början på nittiotalet och boken innehåller även dikter skrivna av bland andra Rut Hillarp och Bruno K. Öijer.

Den här boken är som en rosa liten ärta som jag ibland plockar fram i gemytlig jakt på inspiration.