I boken 1Q84 som jag just läser, upptäcker karaktären Aomame en dag att det finns två stycken månar på himlen. En av dem är den vanliga månen som är stor och gul. Den andra, nya månen, är mindre och grönaktig till färgen. Aomame blir såklart förvånad över den plötsliga upptäckten av den andra månen som hon inte alls har kunnat läsa något om i tidningarna.
Den här boken är utan tvekan en av de bästa böcker som jag har läst, så pass bra är den att jag till och med relaterar till karaktären Aomame. Jag ser vissa tendenser i hennes person som liknar dem jag finner hos mig själv. Jag tänker att den här djupa relationen som jag har med berättelsen till viss del kan bero på att jag tycker så mycket om den här boken och dess författare. Mina personliga åsikter och tolkning av boken kan därför bli något subjektiva.
Men när jag alldeles nyligen under en sen kväll var på väg hem vände jag, som jag ofta gör, min blick upp mot natthimlen. Och vad är det jag ser om inte två stycken månar som svävar högt uppe på himlen! Den ena av dem är den stora, starkt lysande månen som ni kan se på bilden, och den andra är den mindre, nya månen som svävar tätt intill den stora. - Ser ni, det är den lilla vita pricken till vänster.
Må så vara ett sammanträffande, men att samtidigt som man läser boken upptäcka samma slags 'naturfenomen' i verkligheten, kan man väl ändå inte påstå vara att ha en överdriven relation med en berättelse. Eller är jag helt ute och svävar tillsammans med månen i det blå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar