I den bokhandel som jag jobbar i har vi fått in nya hyllor till alla böcker som för längesedan har gått sönder sina skor i de gamla hyllorna. Vi tyckte att böckerna behövde ny mark att stå på, och i veckan har några hantverkare knåpat fram vita, gnistrande hyllplan, som påminner om jämna och hälsosamma tandrader. Med blekta tänder.
I de nya hyllorna känns böckerna som återuppståndna. De har liksom fått tillbaka glimten i ögat, och deras leenden har en alldeles speciell energi som likt stjärnströssel från ett trollspö spritter ut från sina platser och segelflyger rakt in i våra butikshjärtan.
På ett sätt gör det mig ont att se hur uppriktigt glada böckerna nu är, då jag inser hur dåligt de mådde i de gamla, rangliga hyllorna där de med sammanbitna miner ställde sig på på raka, fina led. Hur mycket man än försökte att ställa dem upprätt såg det ändå aldrig bra ut. Med de gamla hyllorna fanns absolut inget botemedel för de stackars böckerna.
Det är precis som när man tvingar sig själv att lyssna på kärleksballader när man är olyckligt kär. Ingenting hjälper, allra minst en grön förbandslåda. Whitney Houston, I will always love you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar