När den parallella tiden får klartecken, och mitt hem och mitt hem och blablabla bla

Jag är åter hemma i storstaden. Här känns det som om tiden har stått stilla sedan jag lämnade mitt hem. Nu är det förvisso inte mer än en vecka sedan som jag åkte iväg, men känslan är ungefär den att man kastas tillbaka några kapitel i en berättelse som man har lagt åt sidan för att börja läsa på en helt ny bok.

Och här hemma, här pågår ett annat liv, fylld av andra tankar som bland annat doftar skolböcker och ännu mer åtdragna strängar på lyran. Och i kylskåpet ligger döden på lur med en rutten banan och ett gammalt mjölkpaket i hand. Och på toaletten lyser lampan ovanför toalettskåpet lite annorlunda. Den lyser som den brukar göra, men för mig känns detta ljus snarare som ett parallellt ljus till en parallell värld, som med hakan stödd i händerna troget har suttit på sin stol och väntat på mig medan jag har varit borta.

Och nu när jag åter är här fortsätter denna värld att rulla på som vanligt. Han återgår till sina vardagssysslor, diskar och går sedan ner med tvätten till tvättstugan. Som om ingenting har hänt. Precis som ett sprucket förhållande som inte ser sina egna sorgkanter. Och det känns lite märkligt, för det har ju hänt en massa saker medan jag har varit borta. Nåja, det har väl inte direkt varit rusningstrafik i händelser - inte något som man kan hänga upp på väggen och visa upp för nyfikna besökare.

Men exempelvis har det blivit ett nytt år, och med det har ju en viss tid förflutit. Och det är väl just detta som gör mig något tudelad - vem jag egentligen är och hur jag bör förhålla mig till den här miljön, den som jag kallar för hemma. Jag känner mig ytterst förvirrad, för det som är hemma är även borta.

Det känns som om jag går omkring i mitt hem och drar med handen på mina möbler som alla är övertäckta med vita lakan så att inte något damm ska ha samlats på dem. Jag har ändrats, men inte möblerna, inte själen i möblerna och de händelser som tidigare omgav dem. De händelser som jag  i hast lämnade hemma för att åka bort och fira jul.

Nu när jag läser den här texten som jag just har skrivit inser jag att de tankar som jag har yttrat är något för banala för att verka djupa. Det är som att under en rökpaus försöka förklara Platons filosofi genom att rita upp en tankekarta i ett kollegieblock som man har köpt på rea. Slutsats: det är inte bra med ledighet, det skrynklar bara till hjärnan ännu mer.