Det varma besöket av en vän som dansar fram genom den bistra kylan

I helgen fick jag som sagt besök av en ytterst viktig person som sedan ett halvår bor i Paris. Det var en särskilt solig fredag som åtföljdes av en ännu soligare lördag...

tillsammans med Marion! Hon besökte Stockholm för att gå på The Nike Blast som är ett megastort dans-och fitnesskonvent med presentatörer from typ all over the world. Eftersom min plånbok mestadels knaprar småslantar var jag tvungen att avstå från konventet för i år.

Men jag fick allt min beskärda del - när Marion hade dansat färdigt blev jag bjuden på en smaklig födelsedagspresent i efterskott, då vi senare på kvällen gick på libanesisk restaurang.

Och som om Marion inte hade fått nog med dans hela dagen lång - hon och magdansösen på restaurangen visade sig vara ett riktigt guldteam! Ni kan tro att jag klappade mina händer, både högst och störst av alla, stolt som jag var över denna extravagansdanzen.

När vi kom ut från restaurangen presenterade jag Marion för den svenska kylan, så som den beter sig om kvällen. Ni vet, det är den där sviniga kylan som envist vill bita sig igenom alla lager med kläder, också skinnet, och gnaga sig ända in i blodet och fettet och skelettet, och när man till slut har passerat alla helvetesstadier av kyla, fryser man plötsligt inte längre - nej, man BRINNER! Det känns som om ens lår och tår och fingrar och knogar och nästipp brinner ihjäl av kylan.

-Alltså jag svär, så här kallt har det inte alls varit i år, kylan kom för bara några dagar sedan!, sa jag. -Sure, winter here means only one winter.., svarade Marion och drog luvan över huvudet.

Sedan kom dag två - söndagen, och Marion gav sig åter iväg till konventet medan jag stannade kvar hemma i värmen, läste och studerade formen av ljuset på väggen från den ljuvliga eftermiddagssolen.

Senare under dagen möttes vi upp för den traditionsenliga rundan till matbutiken där Marion ville köpa svenskt lösgodis. Marion var helt lyrisk över godissortimentet. Själv slängde jag mest ett slött öga mot godishyllorna och sa: Na, I've had enough with candy hit å candy dit...

Men snart befann även jag mig djupt nere i den söta färgpalettens begär, där jag grävde godis på samma vilda sätt som grottmänniskorna när de med bara tänderna slet av ett rejält stycke kött från revbensspjället.

När solen hade gått och lagt sig och Marion kände sig färdigdansad för i år, avrundade vi dagen med att äta godis och somna sött till denna film.