En lönsam gång under lunchrasten

Går igenom de bilder jag har liggandes på min dator och får upp denna som är från förra sommaren. Bilden föreställer innergården till det ställe som jag sommarjobbade på. Det var visserligen ett trevligt sommarjobb, men eftersom det var sommar och stället var ödelagt minns jag dagarna som tomma ekon, då jag satte mig utomhus och intog min lilla lunch vid den här gråa konstruktionen. Om det händelsevis inte råkade vara så att någon annan själ redan hade tagit platsen, slog jag mig alltid ner på stenblocket längst till vänster. Och så öppnade jag locket till min lilla matlåda, drog bort plastfilmen från de ostmackor som jag hade gjort i ordning på morgonen, och åt. Försjunken i planlösa tankar samtidigt som solen gjorde honnör, innan den försvann bort bakom höghuset. Ibland rasslade löven till av en hastig bris. Det hände också att en fågel dök upp och naggade ljudlöst fram över gräset med näbben i vädret.

Speciellt minns jag den dag då min löning kom. Det var en riktigt varm dag, men då var det ingen som satt utomhus under sin lunchrast - det var ingen som jobbade då. De flesta var iväg på semester. Under den rasten gick jag bort till en galleria som låg i närheten och köpte med mig en rejäl smörgås som bestod av brie, salami, soltorkade tomater och oliver. Smörgåsen var så lyxigt övermäktig att jag kom på mig själv med att sakna mina försynta små ostmackor. Eftersom det var löning gick jag även förbi bokhandeln och letade mig fram till bokstaven M. Med bestämd iver köpte jag den bok som jag länge hade tittat på. När jag därefter klev ut i solen och gick bort till min lunchplats, böljade sig klänningen runt mina ben. Skulle någon ha noterat mitt ansiktsuttryck just i det ögonblicket skulle den personen nog säga att jag log. Mest med ögonen, som om jag såg nöjd ut. Lycklig helt enkelt.