Så småningom blev alla bebådade badsjälar torra och vi begav oss åter in i myllret av husknutar. Vid det här laget hade solen hunnit somna lite lätt, men vaknade då och då till av oss små människor som sprang omkring och letade efter sju sorters blommor som vi ryckte loss från jorden.
Buketten såg till en början andefattig ut. Spartansk kan man också beskriva den som.
Men till slut fick vi ihop det till ett frodigt spjut.
Medan somliga råkade nalla en desto mer svåråtkomlig variant till blomkrans.
Alldeles solrosvarma av spring och av lättja blev vi -
samtidigt som ljuset lade sig som en beslöjande skugga över våra anleten.
I samma stund tillreddes midsommarmiddagen
och den färdiga kransen invigdes.
Som en liten totempåle gick den laget runt, till både näcken i bäcken
och styvmorsviol.
Därefter gick allting väldigt snabbt, middagen hann förtäras medan solen låg i djup dvala och ersattes istället av ett rött ljus - ett värmeljus, dock utan sitt blödiga stearin.
Ett sådant ljus som får myggorna att krypa inunder skinnet, skratten att eskalera och drömmarna att ligga nära till hands.
Under ett sagolikt skimmer förvandlades dagen till en långt framskriden midsommardans, och allting slutade ungefär här - så även sommarsolståndets allra högsta glans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar