På grund av den kvava värmekavalkad som har infunnit sig under helgen, kände jag mig till en början skev i huvudet idag. Men så snart jag gick hem till min parentesvän Amanda, som bjöd på hembakat kaffe och nybryggda bullar, började dagen äntligen visa upp sin rätsida för mig.
Och där satt vi sedan på var sitt håll under en hårt åtdragen- och alldeles perfekt tystnad, och skrev till ljudet av flera olika sorters smatter. Vi skrev till både regnsmatter mot fönsterrutan, till tangentbordssmatter över knäna, och till tankesmatter så att det fullkomligt åskade, blixtrade och hade sig något fruktansvärt, där innanför våra sommarvarma huvuden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar