Bröllopsyra och sockerdyra minnen från västpärlan

Just som hösten börjat svepa med handen över landet åkte jag och Minna iväg till en liten ö på Västkusten. Där sken solen starkt precis som om det vore högsommar, och det fanns inga som helst nypande vindar som gjorde hål på varmluften.


På tågresan blev vi lite extra förälskade i en viss choklad. Annars var det inte så mycket att se på eller göra under tågresan. Den var som den mest brukar vara; i sin hastighet landskapsförtärande och plötsligt tröttsam.


När vi kom fram till det pensionat som vi skulle bo på hade det hunnit bli midnatt, himlen var förbländande svart och syrsornas sång täppte igen våra hörselgångar.

Men när sedan dagen kom var allt som förbytt. Framme var solen och den pastellblå himlen, och öns tysta invånare rörde sig lite försiktigt där innanför sina fönster, kikade fram bakom gardinerna när vi kom hoppla-hoppla-gående på småvägarna och sjöng så att gräset yrde och marken skrämt rullade ihop sin matta där under våra fötter.


Vid lunchtid gick vi ner till hamnen för att klappa på yachter och det glittrande havet nedanför.


På bryggan hade vi picnic som vi knåpat ihop från öns lokala matbutik med obefintliga öppettider.


Därefter slog vi oss ner på bryggan och lekte pensionärer i sina glada dar. Spejade ut över den porträttliknande vyn och matade småfiskar med choklad.


På vägen tillbaka till pensionatet stötte vi på ett flertal vägskyltar med både märkliga och underfundiga namn. Kulturvetare som man är gjorde just denna skylt mig alldeles perplex! "Men va... va?!" stammade jag och kände hur tårarna började leta sig fram i ögonvrårna. "Hade de kanske tänkt riva ner hela kulturen i detta land, eller vad är det frågan om va?! ...Vad kommer då hända med alla caféer, och FÖR ATT INTE TALA OM allt rosévin som går till spillo om nu ingen längre ska dricka det? Utan allt detta är ju Sverige inte mer än småsmuligt knäckebröd och fyrkantigt lådvin!"

"Äsch", sa Minna och pekade på loppis-anslaget under, "det är ju bara en liten finurlig ordlek det där. Du får inte tolka allting så bokstavligt", sa hon och tog mig tröstande på armen. "Om det är meningen att texten betyder det vi tror att den ska betyda, är det ju i så fall bara lite på skämt."

Övertygad släppte jag snart på alla eventuella sorger och vi gick tillbaka till pensionatet där vi förvandlade oss till...


bröllopsgäster på väg till min vän Maddes bröllop.


Det var ett riktigt festligt bröllop, med spex och skratt, tårar och tal som duggade tätt efter varandra invid vattnets krusade lugn.


Jag höll mitt tal allra sist, långt in på den händelserika kvällen. Men inte tappade gästerna koncentrationen för det - det var till och med så att man kunde höra min kaninpuls skallra i glasen och dallra ända bort till månens runda vita kinder.


På söndagen var det dags att åka hem, tillbaka till Stockholm. Då vi fick några timmar tillgodo i Göteborg passade jag på att träffa Therese som kom och mötte upp oss över en fika. Therese hade på sig en tröja av märket Hunkydory som fick årets Guldknapp. "Hunk-vad?" frågade jag Therese som har grym koll på alltifrån modelejon och offerkoftor, till foppatofflor och lamadjur.


Innan vi vinkade av staden shoppade vi lösgodis till priset av en skjorta, på Sveriges absolut största och bästa godisbutik: 4-Gott.

Har ni någon gång vägarna förbi Göteborg, missa inte 4-Gott! Och glöm inte att det var här ni hörde det först!

4-Gott 

Innan tåget gick besökte vi Starbucks där Minna ville smaka på frapuccino. Dock fick hon en annan smak än hon hade tänkt sig och gjorde därför en missnöjd-frapuccino-min.

"Äsch, du får inte ta allting så bokstavligt" sa jag och tog henne tröstande på armen. "Allt är ju bara lite på skämt."

Minna såg förbryllat på mig och drack sedan under en tom tystnad upp sin frappucino.

Men så snart tåget gled in på station slängde vi oss ner på våra platser och kom in på andra tankar som drunknade i samma svepande fönsterlandskap som på ditvägen. Det dröjde inte länge förrän vi somnade, så utmattade som vi blev av allt socker och sol och bröllopsyra och dyra guldknappar och kampen om den svenska kulturen.