Sverige och Frankrike, lika som ost

Fängslad som man ständigt är av exotiska landskap i fjärran land, är det lätt att missa kärleken - den som oftast finns mitt framför ögonen på en.

...

Under sommaren begav jag mig ut på en resa, den sträckte sig ända bort till en liten del av Sverige. En ensam prick mitt på kartan, långt avskiljd från drömmen Frankrike, men på många sätt ändå så lik de franska vyerna.

Ni vet, det är som när man, försjunken i sina egna tankar, sitter på ett tåg och betraktar ett förbifarande landskap. Utanför tågfönstret tycks landskapet utgöra olika vyer med små röda stugor här och var, tätare granskog, mindre granskog, ängar, åkrar, små samhällen, blyga vattendrag - plötsliga hav, en hotande grå himmel med hastiga regntårar som på snedden stryker sig ner längs med fönstret, och som en kilometer senare blir en klarblå himmel, alldeles förvånat tom på moln.

Landskapen tycks vara så olika men – så klart – lika varandra. Allting är trots allt av samma värld där vad som till slut skiljer länder åt (förutom religion och politik), är vädrets alla omslag, och därefter de små nyanserna av produkter i ett samhälle.



Nåja, jag vet inte riktigt vart jag vill komma med vad. Men det jag nu vill säga är att under min resa upptäckte jag att den plats som jag befann mig på lika gärna skulle kunna vara ett ostdistrikt i södra Frankrike. 


Ungefär då jag var iväg på min lilla resa, befann sig Minna i södra Frankrike. Hon åkte dit på uppdrag av mig, för att dokumentera vissa oslagbara likheter med min destination.

Eller vi kan åtminstone låtsas att det var på uppdrag.

 
Där jag var fanns en väldigt liten och tyst sjö som heter Boulognersjön. Där lutade solens kvällsstrålar sig ljumma över vattnets yta och bildade en stråvass spegel av parallellvärld.


Samtidigt utspelade sig ännu en parallellvärld, i världen, då Minna stod och spejade ut över sjön Gard i närheten av staden Nîmes i södra Frankrike.


Att Frankrike skulle vara drottningen av ost är ingen nyhet.


I staden Roquefort tillverkas roquefort-ost, under detta till synes fransk-romantiska rödlila sken.


Men vad man kanske inte visste var att Sverige också kan sin ost!

Där jag befann mig produceras Billingeost som levereras world wide Suède. Inte så illa va! Fattas bara lite marknadsföring för att fransoserna snart ska börja stapla svensk hushållsost på den lättjefulla brickan.


Där Billingeosten tillverkas ser landskapet lämpligtvis ut på detta vis, med berget Billingehus i bakgrunden.


Föregående vy är minst lika mäktig som den här utsikten med Mont Blanc och lilla månen bredvid i handkupad storlek.

Som ni ser, världen är sig ändå ganska lik vart man är går, där de enda skillnaderna är av ren smaksak

... skulle man milt kunna påstå sådär.

 
På tal om smaksak - sånt här hittar man minsann inte i Frankrike. Men där jag befann mig, och framförallt i Mellanöstern, finns mängder av maträtten: falafel i libabröd med tahinisås, persilja och tomater.

Ett annat, lite enklare och lättare mattips:

libabröd med smör och ost (billinge/roquefort)
strö över lite färsk mynta och rulla ihop brödet till en cigarrliknande form

Fräscht och krämigt gott!

 
När ost, berg, mat och vatten tog slut ägnade jag mig åt att läsa den här boken.

För alla Murakamifans är den ett måste för överlevnad. Och för den som är ny och nyfiken på författaren kan jag ana att boken blir som en magisk nypa frisk luft, med vindar från en helt annan värld.