Som erfaren fikatös vill jag erkänna att jag på sistone har börjat bli lite kräsen vad gäller det glassiga kakutbudet på diverse caféer. Då morotskaka råkar vara min favorit på den pimpinetta assietten innebär det därmed att jag kräver hög standard på - inte bara hur den smakar - utan även hur den känns i mun. Därav smakens helhetsupplevelse.
Med andra ord - frågan om hur pass mycket glasyr det är på en morotskaka har för länge sedan passerat det slutgiltiga omdömet. Finns där ej glasyr finns ej morotskaka. Däremot är det desto mer väsentligt hur kompakt, eller så att säga "tight", morotskakan är. Skillnaden mellan att vara perfekt och degig är hårfin, precis som att skillnaden mellan att vara perfekt och alltför luftig också är subtil.
Den mest perfekta konsistensen är alltså när själva kakinnehållet varken känns för mycket deg eller luft. Kakan ska vara tight och saftig.
Morotskakan på Rosendals trädgård nådde nästan dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar