En del personer verkar ha total ordning i sina datorer. Sånt brukar märkas så fort jag slår mig ner framför en datorskärm för att pilla upp internet eller vad jag nu gör.
En första antydan till ordning och reda upptäcks nämligen så snart jag lösgör datorn från sitt standby-läge. Då brukar det rena och snygga skrivbordet dyka fram som ett öga med en blick lika skarp som hos en android. Systematiserat! Skrivbordet är totalslickat på mappar, och alla lössläppta dokument som vanligtvis ligger och dräller för bakgrundsbilden - de är förintade.
Detta ger mig ångest.
Men vad som ger mig än mer ångest är när jag upptäcker att personen i fråga även har listat favoriter på besökta webbplatser i sin webbläsare. I alfabetisk ordning. Med VERSALER. På Begynnelsebokstaven. Gåshuden på armarna fullkomligt stegrar sig. Av ångest.
Och av avund.
Speciellt när jag även upptäcker att personen i fråga faktiskt vet hur man använder alla program som trängs på datorn och som dessutom kan allt om goggle-imperiets samarbete med world.wide.web. In i minsta mikrofunktion. Hur programmen faktiskt kan synkronisera med varandra - AH! Se där! Logiskt! U S E T H E C O M P U T E R, den har alla möjliga användarvänliga gränssnitt som gör hanteringen av den så smidig. Sooo. Smidisch.
Personen i fråga använder med andra ord sin dator som andra borstar sina tänder med tandkräm och tandtråd och munskölj och fluortabletter.
Förresten, fluortabletter är väl ganska 80-tal?!
Nä, strunt i dem! Herrejisses, vi lever ju på det smidigt digitala 2000-talet.
Och innan jag lämnar ångesten vill jag allra minst nämna ljudbiblioteket - eller kort: musiken på datorn, den brukar personen i fråga organisera så att den är döpt i både namn-och-datummärkt-ordning. Musikregistret är som en levande blomma, frisk att titta på. Men en blomma som glöms bort att vattnas -
ger mig ångest.
På skrivbordet på min dator ser det inte fullt lika friskt och useful ut. På skrivbordet simmar det omkring en hel ocean av mappar och dokument. Likt påtända grönrödrandiga fiskar i ett mini-akvarium ser mappisarna ut som, och deras huggtänder äter upp alla stackars små pixlar på bakgrundsbilden. På den blå delfinen. Och mapparna ligger i undermappar, OCH alla mappar är även döpta i en - ja, vad ska vi kalla det - kreativ ordning:
"BilderNu"
"Bilder-sommar"
"Bilder-blogg-senast"
"Rensa1"
"Rensa2"
"Rensa-akut-09"
...
Resten behöver jag nog inte tala om för er, ni vet, såna saker som att min webbläsare lyckligtvis kommer ihåg senaste besökta platser. Vem behöver en adresslista liksom, hellooo.
Och den där Adobe-uppdateringen som jämt dyker upp på skärmen och hindrar mig från att surfa - den är ju bara så irriterande. Därför trycker jag ständigt ner den. Jag menar, orka starta om datorn.
Over and out!
liksom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar