När huvudgojan talar

Precis som med månen blir även utomhusljuset ofta lite plutte-platt på bild. Därför har jag tagit mig friheten att mixtra med ett foto som jag tog idag.


Ljuset såg alltså inte ut så här som detta original visar.


Snarare såg det ut så här. Det vill säga om känslor och annan huvudgoja får komma till tals.

…

Ni vet, det handlar om den stora KÄRLEKEN till livet. Just när melankolin ständigt vill hoppa trampolin, men aldrig tar klivet ut från avsatsen, utan står där och bara viftar lite finurligt på sina tår. Känner hur det kalla vinddraget sveper förbi de barnsligt nakna fötterna och vattnet där under är väldigt kallt och djupt. Och klorblått, nästan lika skenbart som en plastblomma i sin stackars kruka - bladen ser perfekta ut, nästintill för friska för att blomman ska vara riktigt vacker.