Just nu lyssnar jag på den här låten om och om igen. Den är helt underbar, blåser genast liv i mig så snart den första tonen strömmar ut i hörlurarna. Får mig att se dagen i nytt skimmer, får mig att känna av den verkliga pulsen, den som ger mått åt det mest väsentliga i vardagen.
Och långsamt fylls mitt inre med ro och jag badar i lugnet.
Men ändå kan jag inte låta bli att oroas av en sak - jag VET att jag snart kommer att ha lyssnat sönder låten. Jag kommer ganska snart att ha överdoserat den i alltför stora mängder. När detta händer vet jag inte, det vet man aldrig. Men det enda jag vet är att för varje gång som jag lyssnar på den får jag ett styng av ångest eftersom slutet är nära.
En vacker dag kommer melodin att falla platt till marken. I samma takt som hela världen omkring mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar