Känner mig jagad av dagen som rycker tag i mig genom de flygande timmarna som osynligt sveper förbi i den tomma luften. Måste hinna skriva, läsa, trycka på tangenterna för att ta mig fram, vända blad för att gå vidare, och packa ner mina tillbehör för att ta steget ut i det fria och träda in i nästa kapitel:
Ett nytt avsnitt - ett snitt - ett tvärsnitt - ur ens liv som liknas vid ett kalejdoskop för den som kikar under ett luggslitet litet pappersark. Mönstret, formerna är subtila men ändå givna, i förhållande till helheten - livet.
Det blir aldrig som man har tänkt sig, vilket är ganska fint, för om det alltid blir som man säger sig veta känns tillvaron varken som en flytt framåt, eller bakåt. Då står bara tiden still tillsammans med sina förväntningar som gömmer sig under jord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar