Måndagsbarn

Precis som Veronica Maggio sjunger är också jag ett Måndagsbarn.

Inatt var jag så pirrig i magen över dagen, vred och hade mig, och låtsasblundade så hårt att ögonlocken vibrerade som stingsliga fjärilsvingar innan frukosten sjöngs in och dukades upp på sängen. Därefter hade jag fullt sjå med att svara på samtal, sms, mail och diverse grattistelegram, brev med flaskpost och brevduvor.

Med hurraropen gick tiden och jag kastade mig snart ut i världen, iväg mot jobbet, samtidigt som snön spred sig som konfetti med vinden och fåglarna i träden dansade sin ringdans för min glans.

Och snart var jag på plats, i ett stilla hav bland tysta människor satte jag mig för att läsa.

Men...

det är ju så tyst, så tyst här att Måndagsbarnet nästan smälter in i de bleka väggarna, och jag vill bara ställa mig upp och ropa:


HALLÅ, JAG FYLLER ÅR!

Men jag gör det inte
såklart.