vem som helst får inte ta i mina trosor

Den dagen jag har tvättid inbokad  infinner sig alltid mental förberedelse hos mig. Kanske för att jag är ärrad från tidigare tvättupplevelser. På morgonen vaknar jag av den där enerviga känslan som kliar sig någonstans i bröstet in i märgen, jag ligger kvar och funderar en kort sekund för att sedan sucka fram: ja just det ja, det var ju tvätten idag. Så går dagen, tvättiden närmar sig och jag börjar redan nu stålsätta mig, bygga upp mitt försvar, mina argument och fila ner stora svarthotande ord på lappar som jag säkerligen kommer behöva sätta upp i tvättstugan. För tänk om någon har hunnit ta min tid eftersom jag råkade bli fem minuter sen. Och innan tvättiden ens är slut - då kan det hända att någon redan slängt ner mina kläder i en korg för att ge plats åt sina. Det där gillar jag inte, vem som helst får inte ta i mina trosor.

I någon lokaltiding stod det häromdagen en förklaring till varför det blir så mycket tjafs just kring tvättstugan - att det beror på att det är ett offentligt rum där alla hushåll ska samsas. Ja, i och för sig inte så konstigt eftersom det kan vara svårt nog att dela lägenhet med bara en person. I artikeln tipsade de även om en pågående utställning på Nordiska Museet, som handlar just om Tvättstugan och luddiga vardagskonflikter.

The day I have to wash my laundry I always prepare mentally - waiting to fight for my place in the laundry room. It often happens that someone takes my laundry time or throws out my laundry in a basket before my time is up. I don´t like that at all, don´t like that anyone touches my panties. I read somewhere the reason to why we always bicker about things in the laundry room - because it´s a public space where everyone’s household has to coexists. Well, that´s true, because to live and agree about the household with just one person could be hard enough.