andas

Jag sitter och kastar mig frukosten. Det är jobbigt att kasta i sig frukosten. Påminner mest om när man vaknar så tidigt att morgonnyheterna inte ens hunnit börjat sändas. Tablåtexten rullar fram i takt till någon behaglig musikslinga. Klockan tickar och jag kastar i mig frukosten. Det är kallt ute, svinmörkt, jag är försiktig med att tända upp alldeles för mycket. Rädd för att väcka morgonen för tidigt, låter han istället sova.

Frukosten smakar inget, det är jobbigt att tugga, tugga sönder. Ser bara till att äta upp så att inte magen börjar kurra innan jag ens är framme på jobbet. Slafsar i mig sur fil, torra brödkanter och en avdankad ostbit. För att sen resa mig upp, slänga ner porslinet i vasken, snabbt skölja ur och borsta tänderna. Frukosten ligger som en klump i magen.

Men nu är det lördag. Jag ska inte iväg på något jobb. Det är helg, prima ledighet. Slappna av, säger jag till mig själv. Vad stressar du för?

Jag slutar upp med att tugga. Släpper andan, rättar till mig i stolen och blickar ut mot morgonsolen. Jag infinner mig här och nu. Andas.

Det är lördag. Godmorgon.

I still feel stressed. The breakfast doesn´t taste anything special. Just feel as a handful moss that grows in mouth. My stomach is just depressed by the downpressed breakfast. So I take a deep breath, look out the window and find the morning sun. I feel calm, it´s Saturday. Good morning.