textetextextextextextextextext

Åh nej, inte mer text tänker du, kanske.
Jo, jag vet, så tänker jag med.

Att det kan vara skönt att slippa anstränga ögat när man läser blogg, att jag borde lägga ut åtminstone en bild så att du hinner vila upp dig mellan inläggen. För av egen erfarenhet vet jag att man får sig ett litet lyckorys när man 1. klickar fram bloggen man dagligen brukar läsa och upptäcker att den är uppdaterad. 2. att lyckoruset förstärks när inlägget innehåller minst en bild att betrakta, begrunda, kritisera, avnjuta.

Men ledsen alltså, jag är inne i en skrivperiod i bloggen OCH i det vanliga livet. Det blir bara text. Det går inte att hitta någon passande bild. Jag är inte på det humöret just nu, att lägga upp nån söt liten sepia-bild på ett brinnande litet ljus eller på mig själv. Det skulle bara kännas platt och tillgjort. Ungefär som i ett genomskinligt försök till att härma något man försöker vara. Eller nej, vänta, ungefär som att dra på sig högklackat man inte absolut inte kan gå i. Som man staplar fram i, men som man bär bara för att det är snyggt.

Men jag kan tänka mig att mina vänner inte blir så smickrade av mitt ständiga skrivande överallt.

Det kan hända att de upplever mig som lite inåtvänd, tillbakadragen, asocial eftersom det enda jag gör är att skriva när vi umgås. Det menar att det liksom blir enformigt att umgås så, vilket jag har full förståelse för.

Det händer ibland att jag är så djupt inne i all text att jag glömmer bort världen omkring mig. Såpass att mina vänner måste väcka mig när jag är igång som mest. Första gången ropar de försiktigt: veronica... hoho, ska vi umgås eller inte?

Jag låtsas inte riktigt höra. De ropar fint igen.
Och de ropar en tredje gång:

VERONICA!!!

När jag väl tittar upp från pappret är de borta.

As you can see I´m addicted to just post a lot of text on my blog. Where are the images? Well, I´m not in the right mood right now to put some images, just feel for writing down text here on my blog AND irl. But I think my friends may dislike it because of me being introverted when we´re hanging outside - all I do is keep on writing while they get bored and call my name - first time: "veronica, helloo anybody there?" They call at me a second time. And for the third time: VERONICA!!!

And when I look up from my (master)piece of paper they are gone.