besatt de français

Just nu är jag inne i en fransk period, en fransk era. Min lägenhet doftar baguette, balkonette, rouge och annan råromantik. Jag plöjer franska böcker och filmer som aldrig förr, övar uttal och studerar sprickor. Allt fult är vackert, alla r är orgasmiska noter och det är absolument fabulöst att se på när andra röker. När de snörper på munnen, får glödens öga att prassla lågt, tända till, för att sedan blåsa ut puffiga vokaler i en förfrisk pose med närbild på en tunga som fuktar läppar.

Jag är nog såpass besatt att franskan att jag undermedvetet går och rabblar franska inlärda fraser inför folk jag möter. Le vache qui rit, säger jag till mannen på cafét när han frågar om stolen är ledig. Så sätter jag handen under hakan och med dimmig stirrar jag ut genom fönstret för att sippra in dagens rungande arom.

Att Le vache qui rit betyder Den skrattande kon, och är ett varumärke på en mjukost, struntar jag fullkomligt i. Det är i alla fall på franska och det enda jag kan uttala korrekt.

I´m obsessed with the French language, French movies, books, and French romanticism. I´m in a so called French-era where everything in my home smells balkonette, baguette and rouge. And what is ugly to everyone is beautiful to me, also all words including r is kind of an orgasmic melody. Subconsciously I speak French to people I meet and behave as a Frenchie - sitting on a café with a book in a laid back pose with the beret askew.