tavlan

Det hänger en tavla utanför mitt fönster. Tavlan är alldeles tungblå och ungefär i mitten har konstnären målat dit en liten liten måne. Jag vill röra vid tavlan, men det går inte eftersom mitt pekfinger stoppas upp av fönsterglaset framför mig. Men jag tror mig känna att tavlan är alldeles kall, lika kall som fönsterglaset som min isröda nästipp nuddar vid.

Vid elementet som jag står vid brummar det varm luft ifrån. Luften vandrar underifrån, upp under min tröja, kittlar till vid magen och flyger vidare mot halsen. Förbi mitt ansikte hettar luften till och får mina kinder att bli mossröda. Och med mossröda kinder och isröd näsa står jag vid fönsterglaset och tittar på en alldeles tungblå tavla.

There´s a cool blue painting hanging outside my window. In the middle of this painting there´s a small, small moon. And I could imagine this painting being equally cool as my nose is against the glass I stand at when studying the painting.