ice cold

Det är fruktansvärt kallt. Jag skakar. Kylan biter sig rakt in i märgen och förfryser mina nerver som likt istappar strålar ut i hela kroppen och landar som tunga isblock i mina fötter. Kylan är mig en välbekant känsla nuförtiden. Skulle någon ta bort den känslan skulle jag känna mig tom, som om någon sten lyfts från mina axlar.

Speciellt när jag har ätit blir jag kall. Kylan då är obeskrivlig, och att ge sig på att försöka beskriva hur pass jag fryser skulle språkligt sett inte gå. Det går inte att jämföra med känslan. Du skulle tro att jag överdrev om jag skulle beskriva det. Jaha du, skulle du säga. Fryser gör ju alla nuförtiden. Ta det lungt, dra på dig långkallingar eller nåt.

Jag vet inte varför jag fryser extra mycket efter att jag har ätit. Kan ha med att göra att mitt hem är stelfruset i sig. Kallare än normalt, där värmen glömt sprida sig vidare ut från elementet. Det är så pass kallt att man skulle kunna tro att jag är en kallblodig vampyr. Men min teori kring detta är den dryck som jag intar till maten. Vatten, oftast cola. Varför jag fryser kan ha med det att göra. Att jag dricker kall dryck alltså. Inte för att jag är vampyr.

Här är förresten en bild som du ser. Inte för att jag ser så värst förfrusen ut, snarare väldigt glad från den stund då solen fick för sig att komma fram ur sitt kurragömma.

All I do nowadays is to freeze. If someone would have lifted the devil of coldness away from me I would have felt emptyness. A heavy stone would have been lifted away from my shoulders. Nice would it be. And until spring comes I try to pose as if nothing affects me.