fredagsmys

På fredagar spritter det extra i kroppen, i magen kör fjärilarna uppvisning och mina ben flaxar fram i nätt rapid. På jobbet lägger jag upp fötterna på mitt skrivbord, viftar med tårna och svänger med huvudet till kolibriernas sång från fönsterblecket. En vårvind drar förbi och får de vita gardinerna i fönstret att blåsa upp i stora segel. Jag gör honnör, låtsas befinna mig på ett skepp och mina ögon glittrar mer än solens reflektion på havet.

När sista arbetstimman är slagen slår jag på klockan, hoppar in i bilen, glider förbi bland täta trafikköer, kommer hem och ropar darling, I´m home! Min darling står just och dukar upp helgen på bordet, jag ler brett, pussar darlingen hastigt på pannan, klappar barnen på huvudet, rufsar till deras hår och hör dem säga, men mamma sluta pilla i mitt hår!

Sen sätter vi oss i soffan, jag tar en whisky som är rökigare än en tät brand. Det sticker till i näsan på mig. Jag fullkomligt älskar den känslan när whiskyn och hela helgen ligger i min famn. Fåtöljens nackstöd tar glupskt emot mig när jag lutar mig bakåt, råkar slumra till och vaknar av att barnen klappar till mig på axeln. De ber mig läsa högt för dem. Jag låter handen glida längs med de ståtliga ryggarna i bokhyllan, fångar upp en rygg och börjar högläsa ur en Stephen King. Barnen lyssnar till en början uppmärksamt, men efter en stund börjar det ena vrida på sig. Men, den är inte rolig ju, jämrar han. Jo vänta, det kommer snart, säger jag och fortsätter med min högläsning. Men jag förstår inte vad du läser, grymtar han igen. Det andra barnet tittar på mig, väntar på mitt svar. Jag blinkar till med ena ögat mot henne och säger samtidigt med allvarlig ton till hennes bror att den här är som en Pippi Långstrump bok, fast lite mer Pippi Långkalsong, så hör här. Han tittar förskräckt till på mig, sätter hakan i handen och försöker på koncentrera sig på nytt. Hans syster börjar fnittra hysteriskt. Men förstår du inte, säger hon till sin bror, det finns ju ingen Pippi Långkalsong. Mamma bara skämtar ju.

Sedan är det dags för barnprogram och jag går för att ta mig ett glas vin innan jag slinker in i duschen. I köket står min älskling så grann i sitt förkläde, flamberar panna, kastar sky och vänder stek. Vinet smakar precis som det alltid gör på fredagar. Helg. Alla andra dagar smakar den mest ingenting, möjligen lite vätska och behov. Vardagen har mig veterligen en omöjlighet i att toppa ett fredagsmys.

A cozy Friday is a familiar feeling. Almost all adults know how it feels to come home to their families after work, letting weekend make one feel relaxed, in company with a glass of wine or whiskey. But what happens if we throw on gender roles in family a bit? Allows them all to be natural. Would it be the same recognizable familiar feeling or would we still wanting to know who is doing what?