tiden

Det var evigheter sedan jag vaknade upp en dag som denna, utan att ha någonting inplanerat. Jag kommer på mig själv med att skämmas. Vill be tiden om ursäkt för att ha berövat den på en massa andra saker. Be om ursäkt för att ha varit den otrogen, be om ursäkt för att ha svikit. Tiden. Den står ändå kvar. Går sakta framåt, när jag tänker på den, flimrande bakåt när jag minns den. Och försvinner när jag glömmer bort den.

Time always stays with you, as a faithful friend. Sometimes you find it more present, sometimes memory-flickered. And when you forget it, time flies away.