gäspdags

Det händer ibland att jag stöter på de mest sällsamma personer i mitt arbete. Idag var en sådan dag. Kanske var det fullmåne inatt, som häxtroende-folk säger. En av kunderna idag var en tjej som kom fram för att fråga mig om en sak. Samtidigt som hon pratade gäspade hon plötsligt till. Inte på något stort och svulstigt sätt följt av en artig ursäkt, utan mer sådär i förbigående kom den, gäspen. Jag gav svar på hennes fråga, hon tackade mig, och gäspade igen. Det märkliga med hennes gäspning var att den liksom fanns i henne, som en reflex. Som en blinkning. I övrigt verkade tjejen renhårig, inga tecken på annat konstigt. Jag vill säga att det absolut inte ligger något felaktigt i att gäspa, men jag har då aldrig tidigare råkat ut för en liknande situation. Och nej, det är inte någon fråga om Tourettes syndrom. Tjejen var ganska trött och har nog, just på den gäsp-punkten, tidigare ej reflekterat över sitt beteende helt enkelt.

Jag tänkte inte mer på detta lustiga moment, utan gick vidare i mitt arbete och betade av ytterligare några kunder. Tjejen kommer några minuter senare tillbaka till kön, denna gång med den vara hon tidigare sökt efter. Det blir hennes tur. Just som jag ska blippa in streckkoden frågar tjejen om ännu en sak, hon öppnar munnen - långsamt föds gäspen till liv samtidigt som hon fortsätter att prata. Jag ser henne rakt i ögonen, letar efter en reaktion, men tjejen kastar blicken blankt tillbaka på mig. Hon väntar svar på sin fråga. Jag vet inte hur jag ska reagera, detta är ju komiskt. Situtationen är festlig. En snabb tanke ilar genom mitt huvud och tvärt ser jag mig om efter dolda kameror i butiken. Väntar på att ett kamerateam med programledare plötsligt ska hoppa fram i situationens absoluta kulmen. För ett ögonblick iakttar jag mig på håll, utanför min egen kropp. Jag ser mig själv stå med en lätt löjeväckande hållning, mina axlar åker framåt och minen i ansiktet avslöjar min något generade förvirring. Jag tar emot en stor blombukett samtidigt som folk står i ring omkring mig, skrattar och applåderar. Det gick minsann att lura mig.

Tjejen tar sin påse med varor och försvinner ut ur butiken. Ha en trevlig dag, försöker jag ropa efter henne. Men mina ord når inte riktigt fram. Utan att tidigare ha känt av det märker jag med ens hur tröttheten försiktigt omringar mig.

Occasionally I come across the strangest people in my job. One of them came today - she yawned as she kept asking me things about some products in the shop. I noticed this situation being kind of awkward as she kept yawning. Not excusing herself or so, well, not that I´m being disturbed by people yawning. Think it was mostly because of this yawning looking like a reflex to her, like others often are blinking with their eyes. For a second or so I thought myself being in some kind of Candid Camera show, waiting for the emcee and the rest of the camera team to stroll out, laughing and applauding. They really managed to fool me on TV. But there´s no camera team nor emcee. There´s only the yawning girl and me, suddenly being very tired.