paris, akt II av II

Så vaknade vi till en ny dag i Paris av att ljuset nosade oss på näsan. Se själv.

Medan vi gjorde oss iordning gick franska varianten av Ugly Betty på tv. Le destin de Lisa, hette den. Och så här ser Lisa ut.

Sedan traskade vi in mot centrala Paris. Nej, vi traskade inte - vi tog metron. Avstånden må vara gångbara, men Paris är något större än Stockholm.

En mulen förmiddag och Triumfbågen. Och ett gruppfoto på mig och Heili.

Och vi hamnade på Champs de Elyssé. En paradgata av signifikant karaktär, likt Stockholm med Drottninggatan, Göteborg med Avenyn, och Gävle med Staketgatan. Dock är gatan något större i detta fall, i Paris menar jag.

Vi gick och gick och längs med vägen stötte vi bland annat på konstmuséet och operan. Och på långt håll såg vi något som vi tydligt kände igen. Som ett bekant ansikte reste sig pinnen upp där längst bort. Jag och Heili tittade frågande på varandra och utan att säga ett ord började vi vandra mot den där pinnen. Vi ville se om vi drömde eller om det var sant det vi trodde att det var.

Plötsligt stod den framför oss. Eiffeltornet. Högt som få och ja, som ett eiffeltorn såg den ut. Det vimlade med turister, turistbussar och kön för att ta sig upp på tornet var evigheterslång, så vi nöjde oss med att stå vid dess fötter och fota hela skelettet.

Det akutregnade plötsligt och vi gömde oss på en bar med varsitt glas vin, medan vi betraktade allt folk, som också gömde sig någonstans. På den här bilden var vi förresten ute i Latinkvarteren som ligger söder om stan.

När vi kom till hotellet igen för att byta om till kvällsbestyr, dök solen åter upp och takåsarna bugade sig romantiskt när vi tittade ut från balkongen på vårt rum.

Det blev snabbt kväll och vi hamnade i Marais, ett bohemiskt område man bör besöka om man någonsin kommer sätta ner sin fot i staden. Just det, myten om att alla fransmän äter baguette hela tiden - den vill jag påstå att den stämmer. På stället i bilden nedanför sprang fransmännen in och sedan ut med en baguette under armen. Och när vi exemeplvis passerade förbi en kö till en teater stod folk och mumsade på baguetter, utan fyllning. Baguette is alltså the new black bagel.

Våra magar kurrade av alla promenader och vi satte slutligen ner våra pimpinetta gestalter på en gemytlig och urfransk resturang.

Menyn var som man trodde att en meny på fransk restaurang skulle se ut som - fransk. Se omslaget. Förresten stod det Gravad Lax på menyn. Alltså på svenska. Jag dubbelkollade om menyn möjligen var två-eller trespråkig, men icke. Och jag kollade om jag såg i syne. Men icke. Det stod gravad lax. Och tydligen var det just gravad lax som rätten bestod av. Men inte heter det väl gravad lax på franska?

Jag beställde en jättegod lasange. C'est tres délicieux, sa jag till kyparen och gjorde ok-tecknet med rundad pekfinger och tumme. Och kyparen gjorde samma tecken tillbaka och blinkade till mig. Nej, det gjorde han inte, men det hade varit romantiskt om han hade gjort det.

Någonstans där började kvällen lida mot sitt slut. Och resten av resan är historia. Jag kommer definitvit besöka Paris igen, det är det minsta jag kan göra för min själ.

Paris, act II of II. Among many other things we went to see Arc de Triomphe, Eiffel Tower, main street Champs de Elyssé. And we enjoyed the view from our hotel room, and also we went to a restaurant in the area Marais - very bohemian and cozy area. I´ll definitely visit Paris again, it´s the least I can do for my soul.