samling

Nyligen köpte jag på mig ett gäng likadana ringar och trädde dem allihopa på mitt finger. Men fingret gick inte att böja, så jag tog bort några och nu återstår det bara tre ringar kvar.

Hursom. Studerar du bilden ovan noga kan du skymta min samling med PET-flaskor i bakgrunden. Det finurliga med dessa flaskor är att de ständigt vill öka i antal. Därför blir det ibland lite mindre golvyta, vilket gör att jag i förbifarten råkar nudda till dem med mitt ben eller kanske stortå - en av dem börjar försiktigt darra, vilket får igång käglan bredvid som även den börjar darra. Jag står kvar, med bestick i hand och mat på tallriken, och betraktar skådespelet. Ibland har jag tur. Det tar någon minut innan de darrande flaskorna lugnar ner sig, jag andas ut och sätter mig ner för att äta.

Men ibland rasar hela högen. Skrällande. Alla. På en gång. Och då händer det att jag blir så rejält rasande att jag drämmer till med tallriken på matbordet och sträcker skyndsamt ut en arm för att drapera upp alla nervälta flaskjävlar.

- Have a look at my PET collection in the image. My kitchen is actually drowned by this collection which somehow increases every day. Sometimes it happens that I, when I´m on my way to do something in the kitchen, touch the pile with bottles. One of them suddenly starts to tremble. I freeze in my movement where I stay, waiting for the bottle to stop trembling - wishing it not to fall down so that I have to pick it up. But very often it happens that the whole pile of bottles collapses. Rattling. All of them. At the same time. I get so furious throwing away what I just was doing, to fast drape up the whole damn pile of bottles.