fluffvit trivialitet

För ovanlighetens skull nalkas det popcorn i min stuga. Det fanns en tid då jag ständigt tillagade mitt eget popcorn, ingen microvågsugn. Det fanns en tid då jag inte kunde sluta tänka på den underbara kolsyran i läskedryck som fräter mot tänder, och sedan popcornets krispiga majs som tvärbryter mot läskens raffinerade normer. På den tiden föste jag demonstrativt bort mamma från spisen, kavlade upp mina ärmar och vände beslutsamt min kisande blick ner mot kastrullen för att studera oljemängd kontra majskärnor.

Det var som att koka soppa på spik - efter några minuter började de små liven till intetsägande korn att leva runt under grytlocket. De skjöt upp i luften, skallrade till mot det rostfria stålet och ökade snabbt i styrka, likt ett sekundärt ösregn som anfaller mark. 

Efter ytterligare några minuter när skallret började avta, samlades vi tyst, jag, min mamma och andra åskådare i tät klunga intill spisen med den poppiga kastrullen. Någonstans drog cymbaler igång sin vilda jakt på spänning, och nådde sitt klimax när jag hastigt ryckte loss locket från kastrullen.

Tadam!

De numera vitfluffiga majskornen vällde ut från kastrullen, forsade ner på golvet och anfallde köket, i så stor mängd att en hastig tanke i mitt inre funderade på huruvida denna otroliga mängd någonsin hade kunnat få plats i kastrullen, innan jag öppnade locket - likt den fascinerande tanken på hur ett spädbarn egentligen kan få plats i en mage.

Hänförelsen över de framtrollade popcornen var stor bland åskådarna. Och för att inte tala om smaken - den sega krispighet som på ett behagligt vis gnisslar mellan tuggorna. Det perfekta måttet av sträv salt i samklang med den söta läsken.

Överhuvudtaget tanken på hur någon en gång i tiden kom på att om man hettar upp majskorn till den grad att de sprängs av ett ångtryck, så blir det popcorn.

Eller något sådant.

Once upon a time there was this young woman who constantly popped popcorn. Like a frantic she stood in front of the stove, narrowing down to the deepest bottom of the pan, comparing the mount of oil versus corn grain. After some few minutes something started to happen under the pot lid. The grains started to jar like a wild downpour, they increased in strength, to suddenly stop jaring. Silence fell. The woman and her bystanders were close together at the stove, and somewhere some cymbals started with their intensive chase until they reached climax, when the woman finally lifted off the lid. Tadam! What happened was that small white, fluffy clouds started to well over the pot. All over the kitchen they spread their white wings. The woman was pleased with her work, and also fascinated by the amount of clouds which started their life in such a tiny pot, to suddenly turn into a whole heavenly dream.