Då var denna måndagen slut. Månen har slutligen kurrat sig fram bakom molndrivorna och alla fönster mittemot lyser svarta. Svarta ögon som stirrar tillbaka. Exakt. Alla. Är. Svarta. Vart lyser alla nattmänniskor någonstans? Måste man gå och lägga sig innan klockan tolv? Givetvis måste man det, om man ska upp tidigt. Men måste man upp tidigt? Givetvis måste man upp tidigt, om man har ett jobb att sköta. Men måste man ha ett jobb att sköta? Givetvis måste man ha ett jobb att sköta, om man vill klara sig ekonomiskt. Och socialt. Javisst. Jobbet är till stor del en social grej.
Jag försöker fokusera på en text, men tankarna vägrar att skingra sig. De etsar sig fast innanför mitt pannben, blöder ner på mina hornhinnor och dansar spökdans framför mina ögon. Texten blir något suddig och det slutar där det alltid brukar sluta. Jag går och lägger mig.
I try to focus on a text, but my thoughts aren´t letting me focusing. They get stuck inside my frontal bones, they bleed down on my corneas, and dance as ghosts in front of me. I can´t hardly see antyhing, and it ends the way it use to end. I go to bed.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar