Trots att jag har sett fram emot min halloumilunch, intar jag den som om någon förföljde mig. Snabbt. Febrilt. Med andan och mat som bråkar om plats i halsen. Hinner knappt tugga färdigt förrän nästa lass trycks in i munnen på mig.
Kan inte
andas.
Ute har enstaka molnlandskap börjat bilda hela länder. Skymmer solen.
Klockan tickar.
Jag måste skynda ut, skynda.
Solen kan försvinna. Från detta land. För gott.
Unfortunately I´m eating my halloumi lunch as if I was hunted by someone. Pushing it into my mouth. Fastly. Feverishly. With an eye on the cloudscapes that slyly seem to form some countries. Obscuring sun. I´ve have to hurry out! Before the sun disappears from this country. Forever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar