Bakfyllan

En mojito för mycket och jag vaknar upp morgonen därpå med en objuden gäst vid min sida. Inbäddad ligger jag i hans kvalmiga armar som slingrar sig runt mig och skapar högtryck mot min bröstkorg. Får jag lov att presentera Bakfyllan.

Försiktigt försöker jag putta honom ur sängen, men han ligger envist kvar. Jag försöker resa mig upp, tyst med lakanet omvirat runt mig, som på film. Men han är redan vaken och lakanet klibbar sig fast på min kropp som dallrande olja över brännande sand. Jag önskar genast ömsa skinn, ta en svalkande dusch, en kall högtryckstvätt, ligga i en isvak och hinka vattenmelon. Ge mig vatten!

Bakfyllan följer med mig till balkongdörren och försvinner en kort stund när jag ställer mig ute i skuggan. Men snart tröttnar han på att vänta och kastar ett lasso mot mitt huvud för att binda samman det med sjösjuka värmeångor. Det snurrar till för mina ögon, mojiton talar i en déjà vu. Det är så förbjudet hett ute att det känns porrigt.

Snart måste jag in igen eftersom solen strax kommer att leta sig in på min balkong med sina klängiga gulstinkande fingrar. Men jag vill inte in och möta lägenhetens kvalmiga vägg. Grannarnas persienner är alla neddragna. Ingen och ingenting rör sig. Inte ens Bakfyllan som envist står och hänger över mig. Inte ens fläkten. Den snurrar runt på högvarv utan att bilda fläkt. Ungefär som ett stumt vrål. Jag får panik.

Waking up the next day after a mojito blossomed night, discovering an intruder next to you in bed, makes life more exciting. Well, it depends on what weather there is. If it´s that forbidden hot outside that it almost feels like porn I don´t think the Hangover - the guy next to me in bed, appears as a natural effect of past pleasures included alcohol. He feels more like a thief which ties your head with seasick heat vapors, robbing of the fluid in your body. Robbing of the fluid in your brain until it starts turning into a wrinkled raisin with no further survival instinct.