får jag lov att bjuda på en lördag

Det här är Ringo. Nej, jag menar inte Katrin Zytomierskas son, utan hunden Ringo. Ser ni honom? Kan ni urskilja honom? Sötnosen smälter ju alldeles angenämnt in i gräset. I alla fall, jag och Ringo plus hans ägare och ytterligare några klasskamrater träffades en sen lördagseftermiddag upp i en av stadens femtioelva parker.

Snart byttes park ut till Strand med ett eminent sällskap vid namn Susan. Korsförhör henne om all världens filmer inom alla genrer - film noir, musikal, transsibirisk slasher-drama, koreansk underground-dogma, rom-com... well you name it, och hon svarar rätt på allt. Allt. Jag lovar.

Susan tatuerar också, både sig själv och andra. Jag smider planer.

Vi hittade denna farligt vackra utomjording. Är det en leksak undrade jag? Nej, det är en verklig insekt. En vacker sådan - ja se bara på dess starka färger och de sagolika vingarna.

Sedan föll solen slaviskt ner under kvällen. Vackert det med, tyckte vi.

Och någonstans då plus några hundra minuter till var det dags att bege sig hemåt.

A super Saturday containing the charming dog Ringo, an eminent Susan, her cool diy-tatoo, a beautiful mosquito or an ailen, depending on its real size, and the sun which is falling down slavishly under the evening.