rapport

Att det skulle bli en varm dag idag såg jag redan tidigt på morgonen genom att begrunda himlen och hela dagen infann sig i min famn. Himlen började sin morgon med att lysa ljusblå, på gränsen till vit. Genomskinlig. Studerar man himlen under hösten är den oftast mer mustigt klarblå. Och om våren brukar den även då lysa klarblått, men inte med samma slags långa blå svans som höstens himmel. Om vintern följer himlen höstens klarblå skärpa, men på snudd till krispigt klarblå. Nästan så att man kan lyfta en nagel mot skyn och skrapa frostbildning på himlens yta.

Det är alltså bara sommaren som sticker ur mängden med sin luftigt vitblå nyans, som nästintill liknar Finlands flagga. Eller Frankrikes flagga, vid solnedgång.

Sedan kan man även lyssna till trädens sus. Hörs inga susningar från de lövöverfyllda träden, är det sommar. Ser man träden röra sig något subtilt följt av ett dovt rasslande sus, är det sensommar. Rör sig träden i mäktiga och paranta rörelser i takt till susandet och prasslandet, är det höst. Böjs de skralnakna grenarna sönder av blåsten, är det vinter. Och har träden nyligen lärt sig att gå, är det vår.

Årstidsrapport, klart slut.

I find it very easy to see what kind of season it is just by having a look at the sky. If there is this whiteblue, transparent color then it´s summer. If the sky goes musty clear blue, you´ll find an autumn. And during winter the sky appears to be clear blue as well, but in a more crispy way. As if you almost can reach with your little finger nail towards the sky, to scrape some frost formation on the surface of heaven. When spring comes the sky turns into a innocent baby with it´s light clear blue shade.