A Mad Tea Party

För någon vecka sedan eller två, var vi tre som intog café Chokladbollens fikgranna atmosfär.

Med mig var Marion och Luidivine som stundtals samspråkade på franska och det kändes med ens som om jag fått på mig ett par hörlurar med klassisk musik.

Inte nog med att det fanns stora mängder med magiskt goda chokladbollar, även tekopparna var vidunderligt stora. Nästan som en Alice i Underlandet-känsla. Like.

En märkbar sak är att alla(?) fransyskor spänner fast sin hårklämma på handväskans axelrem, när den är ledig från att klämma fast håret dvs. Luidivine gjorde det.

Så även Marion. Och i somras kunde jag skåda en och annan fransyska i Paris, spänna fast sin hårklämma på detta vis. Är detta en fransk trend så får jag lojalt lov att anamma den!

   

      *         *         *         *        *       *       *       *       *       *       *

 

En annan lördagskväll intog sin form för någon vecka sedan eller tre,

var vi två, jag och August och så även mörkret vars förnäma röst prydde trappavsatser så att det började likna något utav ett Paris.

Nja, nästan.

Well well. August port pryds av ett japanskt träd med exotiskt enorma blad, som alla grannar vill fota. Eller om det är tvärtom - ett grannträd med exotiskt enorma blad som alla japaner vill fota.

Som jag i alla fall ville fota. Som ville fota mig, jag ville fota av mig.