Du doftar rosor

Hallelujah min gloria vad jag stinker vitlök. Det började med att jag kastade mig över vitlök till lunch, hann tänka en snabb tanke innan begäret satte sig över vettet, jag kommer ändå inte pussa på någon prins idag. Vill ha vitlök, det är så djävulskt gott. Och ut från lunchstället klev jag, stank som en hel vitlökstank, som en missbrukare, vitlök ur min mun, när jag rapade, när jag gapade och till och med från min hud rykte det vitlök. Tänka sig. Senare under kvällen gick jag till gymmet och kände av vitlöken i svettet, det rann som vitlökssmör om mig, som ett vitt vattenfall. Och när jag råkade flåsa min kompis i ansiktet ursäktade jag min närvaro för VITLÖKENS skull, och kompisen sade nej jag känner inget. Rosor, du doftar rosor.

Men jag kan inte hjälpa det. Jag är skadad från den gången då jag som femtonåring intog mitt första jobb, det var på McDonald´s. Jag hade råkat äta lite vitlöksdipp till lunch, inte vräkt i mig, bara smuttat lite på det så. Och den som hade skiftansvaret just det arbetspasset, var en ångvält som vi kallade för Lana. Lana med centimetertjock eyeliner, grön ögonskugga. Lana som inte längre behövde tjuvröka på skolrasterna, Lana som nu var vuxen och kedjerökte. Lana med stor tjurring i näsan. Lana som direkt såg när en nykomling var just en nykomling. Lana med den rappa käften som vid kassalinjen ohämmat utbrister -VEM ÄR DET SOM HAR KÄKAT VITLÖK??!! Mitt hjärta studsade skrämt ända upp till halsen och åter ner, som en synd i magen. Jag ställde mig upptryckt mot glassmaskinen i hörnet, knep igen munnen och förbannade den jävla dipsåsen. Den här gången hade hon valt ut mig, och jag skulle få lida. Jag sade inget. Höll andan. Gjorde mig osynlig. Men så var det bara jag, Lana och en annan; Sara, som skrattade bort det hela och sade att hon inte alls kände någon vitlöksdoft. Lana måste bara ha inbillat sig. -JOE! VEM ÄR DET SOM HAR KÄKAT VITLÖK??!! gasade Lana lystet på. USCH, VAD DET STINKER! och hon måste ha känt mitt hjärtas småskalv för genast kastade hon med blicken som ett spjut mot mig, i hörnet. Blicken brände som draklågor mot min hud och mina hårstrån på armen ställde sig i givakt. Jag tittade upp och log, något påtvingat. -jag, det är jag som har ätit vitlök, pep jag, varpå en matgäst tacksamt dök upp och jag flydde bums mot kassan för att ta beställning. Och gästen beställde hamburgare med vitlöksdipp.