Att fylla ett oväntat långt år

Jag ska sluta tjata om min födelsedag nu. Jag vet, det är inte kul att läsa om längre. Snart har ännu ett år gått och jag bloggar fortfarande om min födelsedag år 2011. Men jag kan inte rå för det, måste besjunga dagen lite till, för senast idag fick jag nämligen fransktillverkad choklad i födelsedagspresent. Mina endorfiner sköt snabbt i höjd och hjärtat bultade ovanligt hårt.

Här kommer även fortsättningen på dagen efter överraskningsresan, alltså självaste födelsedagen:

Efter ett tidigare misslyckat biobesök bestämde jag och August oss för att, en gång för alla, se på den franska filmen Igelkottens Elegans. Här står vi alltså i kö och väntar på insläpp, jag och alla kulturpanchisar.

Filmen var superb! Den bästa film jag sett på länge. Men gå nu inte enbart på mina referenser, ni vet ju att de är något blåvitröda till färgen.

Efter filmen drog jag hem till Marion som slickade chokladvisp. Mon dieu, men inte ska du även göra det här för mig, sa jag och Marion drog fram två nybakade tårtor. TVÅ. Ifall den ena skulle misslyckas, svarade hon världsvant.

Dels denna franska klassisker: galette des rois, som jag tidigare inte hade smakat på. Den var utsökt, smakade marängskog gjorde den. Nej, det gjorde den inte, men den smakade i alla fall väldigt gott och franskt! Hur nu franskt smakar är en annan saga.

Men bara för att den ena tårtan lyckades uteslöts inte den andra - chokladvarianten, som drabbades av någon slags chokladhärdsmälta, liksom salivet från mina mungipor.

Jovars, bilden är något suddig, jag håller med om det. Men ni kan nog klura ut vem som är i fokus.

Så var även Sophie där.

Sedan drog jag hem, alldeles sockerstinn och hög. Kröp ner i sängen, formade mig till en liten boll och nosade på resten av mina franska presenter.