Idag har varit en dag då min trötthet tvingat mig att simma igenom ett vakuum av grumligt algvatten. Och jag tänker på berättarrösten som i filmen Fight Club säger: With insomnia nothing is real, everything is far away. Everything is a copy of a copy of a copy. Nu lider jag thank God inte av insomnia men känslan av att vara mer än övertrött är väldigt snar(k)lik.
Så, allt vad jag skulle göra ikväll fick ställas in (träna, måla naglarna, plugga). Och här sitter jag nu och ser på reprisen av Solsidan, leker vardagslyx och toppar ett vinglas med jordnötter som spetsas med coca cola. Alltså jag dricker colan vid sidan om, häller det inte i glaset. Ler lite smått när situationerna i serien börjar likna komik, men leendet stannar där, spricker aldrig upp i ett vulgärt gapskratt. Och detta beror inte på att jag är för trött för att skratta, det beror på att Solsidan har tappat lite av sitt sting sedan förra säsongen, blivit något för pretentiöst. Råvaran är borttagen ur scen. Det känns som om man redan har gått igenom alla skämt en gång, de är bekanta, man kan dem, en favorit på repeat har aldrig slutat lyckligt. Ja jag vet inte, kanske är jag för kräsen, kanske för trött. Kanske en fylleblandning av jordnötter med cola. Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar