Alla dessa fåglar

Nu har fåglarna flyttat tillbaka, de kvittrar mest dygnet runt utanför mitt fönster. Det är i och för sig fint eftersom det påminner mig om sommar, helt klart. Men om natten kan jag under en vridning plötsligt höra fågelkvitter tränga sig in under täcket och man börjar då undra - går fåglarna aldrig och lägger sig? Kanske kör de nattpass, två timmar åt gången, sen kommer näste fågel och tar över platsen, så att de kan hålla på och kvittra nonstop, för den som önskar.

De måste ha fått ordentligt betalt för denna dygnstjänst eftersom ingen ändå lyssnar på dem, förutom möjligen tidningsbudet och någon enstaka nattmjölkare. Dyrt timarvode likt konsulter på uppdrag, är fåglarna.

Förutom dessa standardfåglar har även duvorna börjat dyka upp som ogräs bland liljor. Jag känner direkt obehag. Duvor är som oinbjudna gäster man snart vet kommer att ställa till med bråk. I min förra lägenhet byggde duvorna bo, hade sex och ruvade ägg på min balkong. Oinbjudna gäster.

Igår började det hastigt med att en slug duva tassade sig fram och tillbaka på mitt balkongräcke. Och just som jag skulle se vad som egentligen försiggick med detta suspekta tassande, flaxade duvan vilt iväg. Kvar låg några kvistar på golvet.

Efter någon minut var duvan tillbaka. Såg på mig med sin tomma fågelblick. Den skrämde mig eftersom jag vet. Jag vet allt att skenet bedrar - bakom dessa små pepparkorn till ögon gömmer sig alltid en utstuderad plan. Jag vet.

Jag tycker inte alls om duvor, de ger mig gåshud.