Midsommar

...och det blev en sväng hem till min älskvärda familj.

Förutom att jag har varvat ner och hunnit bli mörkrädd för det tempo som vardagen vanligtvis uppehålls med, finns det ytterligare några punkter som har sipprat fram under dvalan av en gemytlig midsommarhelg. Nedan följer punkterna utan inbördes ordning:


- Rent konkret, åldras man i förtid av att äta ensidig kost är jag i så fall väldigt illa ute. Och till följd av detta antagande har dessutom min åldersnoja nu förvandlats till ren ÅNGEST.

- Jag vill göra en resa på den Transsibiriska järnvägen, upptäcka en ny kontinent och gömda landskap, med fåraherdar i mossiga mustascher - precis som på bilden av kefirfil. Dricka samovarte, åka 1800-talståg, trängas bland anonyma passagerare som bär på dofter av öden och ett bagage bestående av fågelburar som fäller fjädrar. Rota in mig i unkna kupéer på bruna manchestersäten som sticks om man bär kortbyxor, sova bland klibbiga lakan, spela kort med en främling i bistron, samtidigt som kvällssolen lutar in vagnen och blottar dammet i luften och fläckar på borden. Och när jag ändå är på språng tar jag i samma vända gärna en rutt över med färjan till Japan för att hälsa på Haruki Murakami, om han är hemma det vill säga.

- Det första programmet av Leila bakar i Frankrike, tyckte jag tyvärr var fiasko. Det kliade på obestämd plats i mitt hjärta alla åtta gånger som Leila skulle uttala: pot de crème au chocolat, med överdriven artikulering, samt i dubbel slowmotion. Det var svårt att avgöra om hennes uttal berodde på att hon ville vara pedagogisk, eller om hon inte visste hur det skulle uttalas. Och det där med att det är bakat på Leila-vis, som det sägs, innebär att bakverken faktiskt inte var så arketypiskt franska som de borde vara för att ha tema Frankrike. Nä, frankofilen i mig blev då missnöjd.

- Att folk lättvindigt delar ut såna här <3 till varandra. För mig innebär ett sådant hjärta att säga att man praktiskt taget älskar personen man ger den till.

- Att jag har lärt mig att urskilja olika sorters barnskrik på tåg, men i slutändan insett att tonåringar kan låta fyrfaldigt värre än vad barn gör.

- Att jag nu må vara fördomsfull.

- Att det var längesedan som jag var full.

- Alltså på kärlek. Inte sprit.

- Att detta var ett ovanligt inlägg för att vara mig.

- Att jag under helgen har tappat bort mitt bloggspråk.

 <3