JAG ska bara

Jag ska bara, jag ska bara, tänker jag och hungern petar ännu större hål på min mage. Jag ska bara svara på några mail och jag ska bara uppdatera min blogg, och jag ska bara gå ner med tvätten, och jag ska bara diska och jag ska bara bara.

Men sen, när jag är klar, då ska jag äntligen ta mig ut till matbutiken och köpa en avocado och lite annat gredelint grönt, så att jag kan tillaga mig en snärtig lunch. En lunch åt min mage som kurrar vilt, fladdrar och välter omkull hungern som blir perplex och skriker ännu högre, likt ett barn som inte alls var beredd på att få på käften från en främmande hund som ville att barnet bara skulle hålla tyst. Tyst, det gör ont i mina öron. Tyst, bara tyst. Sluta kurra. Jag är VRÅLhungrig.

När jag sedan kommer tillbaka från matbutiken är det första jag gör att springa in till köket och sätta på vatten som ska koka i buljong och lite salt och så någon slags skruvig pasta. För munterhetens skull visslar jag tyst medan jag tar fram kastrullen, mäter upp vatten, och äsch - lika delar skitsaksamma, det kvittar om pastan blir non al dente. Det är bara jag som ska äta den.

Medan pastan kokar slår jag mig sedan ner vid datorn och tar tiden - den går knappt längre. Försöker skriva något av värde, men magen överröstar tonen i orden, så jag ställer mig vid den kokande pastan och stirrar ner i kastrullen. Det immar för mina ögon, min panna rensas på porer och jag tänker, tur att det bara är jag som ska äta den. JAG ska bara, äta den.