23 augusti 2011

Minnen är som en färskvara av små nyanser, som tillsammans utgör en riklig händelse.

Icke att förglömma att jag hade min lilla semester hemma hos min familj, för bara någon vecka sedan. Att tiden går snabbt visste jag redan, men så pass snabbt visste jag inte att den gick, att det känns som en väldigt avlägsen dåtid, när jag nu begrundar dessa bilder.


Här började min semestervecka. Just här bland foppatofflor och träplank.

Det blev en ny dag då jag och mamma åkte in till stan som inte ser ut så här, det
här är en äldre bevarad del från en mycket yngre stad. Det var här som jag en dag under
lågstadiet hade någon variant på friluftsdag då vi elever fick sätta på oss förkläden och
sjalar på våra huvuden, och låtsas att vi levde förr i tiden, då man tillverkade sitt egna smör,
stöpte ljus och malde kaffe.

Nog om det. Här är min fina mamma

som tog med mig som smakråd på gardinäventyr

och fika.

Cheesecake i annan form.

Sedan traskade vi runt på stan, den nya delen av stan. Eller snarare, STAN. Det finns ingen
gammal och ny del, de röda stugorna är bara små attiraljer, ungefär som krusbär på toppen
av en cheesecake.

Och vi gick vidare in i fler heminredningsbutiker, luktade på tvålar och knådade kuddar.

Kvällen kom och jag tog en promenad - håll med om att det här ser ut som en kalifornisk highway. Möjligen i skala 1:100 000.

Samma sak med den här skyskrapan, den är visserligen inte new yorkish-hög, men ändå.
Hög för att stå där.

I den bor förresten stadens studenter och det kändes på något sätt märkligt att som student i en
annan stad, snudda vid ett studentliv i sin hemstad. Ungefär som att se ner mot jorden när man
flyger och inse att alla gröna punkter, gula fyrkanter och blå grund, faktiskt utgör stora skogar,
enorma åkrar och väldiga hav - lite makaber svindel.

En annan byggnad som låg i periferin till mina promenadsteg, är min gamla högstadieskola.
Tänka sig att en gång i tiden satt man där troget på bänkarna under rasterna, omedveten om livet
efter arton, i jakt på glosor, skolcaféteria och eftermiddagens Beverly Hills-repriser.

Långsamt sjönk dagen ner och jag skyndade sedan stegen hem till min familj för att äta
hemlagad(!) mat och ohämmat följa många tv-program med långa reklamavbrott.

4 kommentarer:

  1. Men åh, det är ju min cheesecake (vitchoklad och hallon eller hur).. var har ni fått tag på den?

    SvaraRadera
  2. Stämmer gott - hallon och vit choklad, mumma. Vi köpte den på fiket, okänd tillverkare. Kanske finns den att köpa på ex daglivs som hel tårta..?

    SvaraRadera
  3. nix, den kan dock specialbeställas på Texas Longhorn (köttrestaurang... ja, go figure liksom hehe). Det var vår bröllopstårta! :)

    SvaraRadera
  4. Jaa, nu minns jag varför smaken var så välbekant, åt ju den på din födelsedag och då nämnde du - nej, du nämnde inte, du SA att det var den ni hade som bröllopstårta. Nu så, äntligen alla pusselbitar på plats. Eller ja, förutom det faktum att man kan specialbeställa den på TL. /Det logiska livet.

    SvaraRadera