#drömgodis

Det här är Anna, min kollega. Anna har bott i Paris, men det är inte av den anledningen som
jag vill visa upp henne nu.

Anna har nämligen broscher i form av belgisk choklad, som man dock inte kan äta. Men tanken
är ändå god. Det hade i så fall varit som med sådana där godishalsband, fast skulle man ha riktig choklad till smycke, skulle chokladen nog hinna smälta innan man åt upp den.

Nej förresten, choklad hinner aldrig smälta i min närvaro. A l d r i g  någonsin.

Åter till godishalsband - hur tänkte man egentligen? Var det inte även så att man hellre skulle suga på de små pastellfärgade 'pärlorna', istället för att direkt tugga i sig dem. Så att halsbandet höll längre. Och så blev det väldigt kladdigt om halsen och även på ens lusekofta som godiset fastnade på. Det blev med andra ord som polkagris med sockervadd. Fast sockervadd utan smak. Eller norskt sockervadd.

Eller

Nä, jagermig.

Nu ska jag sova. Klockan är strax över elva. Nästan fullmåne.