Fika fika träna

Igår var det fikasöndag och jag träffade Milla som är en gammal klasskompis till mig från
gymnasiet.

Milla och jag träffas konstigt nog väldigt sällan, men när vi väl gör det är det ändå väldigt trevligt
och opretentiöst. Och vi kom fram till att det måste bero på att det bara är så med vissa vänner. Att man har olika slags relationer med sina vänner, som är fina hur de än ser ut. Relationerna alltså.

Christian, en annan klasskompis från en tidigare folkhögskola befann sig också på fiket.
Christian har jag inte träffat på evigheter och det kändes lite som en hemligt anordnad återträff,
fast med spridda skolskurar.

Sedan blev klockan ett och jag var tvungen att vinka adjö till en avlägsen skoltid för att glida
bort mot söders centrum -Medis.

Där väntade Minna snällt på mig iklädd sin tjusiga söndagsprakt. Minna och jag har aldrig gått i
samma klass, men dock jobbar vi båda på samma skola.

Vi gick med bestämda steg mot Stikki Nikki, som är en glassbar utan dess namnlike.

I baren fanns en liten baby in the box. Dock inte till salu, men söt som få och lite söndagskinkig.

Snart hade jag och Minna varsin glass i famn, med smaker av kanel, äpple/valnöt och cookies cream.

Diskussionerna gick varma så pass att glassen smälte i våra munnar.

Tiden gick snabbt och vi gjorde oss snart i ordning för en tur till diverse butiker.

Och så småningom tog jag mig till ett gym som ligger en bit utanför stans alla fikaställen,
glassbarer och övrig kommers.

Sakta formade himlen sig till ett kryptiskt fält innan regnet slutligen öste ner som en återhållen
suck. Och jag tittar nu ut genom fönstret och förstår att detta är en suck som himlen måste ha hållit
på länge. Väldigt länge.