Den tysta getingsvärmen

Återigen sitter jag bänkad i den tysta avdelningen på biblioteket. Idag är det riktigt tyst här, så pass tyst att man kan höra solen gäspa och stjärnorna falla. Ibland händer det att jag tittar upp från datorns skärm och möter ett par ögon som gör detsamma, tittar upp från datorns skärm. Våra blickar möts, fast ändå inte, eftersom vi inte tittar på varandra utan på våra egna tankar. Det blir som ett filosofiskt ögonmöte eller vad man ska kalla det för.

Lyssnar man även riktigt noga kan man höra alla tankar surra runt i luften. Skruvar man upp volymen riktigt koncentrerat kan man se att ljudet av alla tankar bildar en ofarlig getingsvärm som hänger i ett stort äppelträd.

Det här är alltså sådant som bara går att hitta i den tysta avdelningen på biblioteket.